När jag var ungdom så började jag mer förstå hur lagar och regler värderade människor olika utifrån etnicitet. Senare förstod jag att det var ner på grupp- och familjetillhörighet som rättigheter fördelades som aktier i en låst marknad tillsatt av staten.
En opolitisk vän ringde och frågade om det inte var dags att ta tag i orättvisorna. Samhället viskade ut allas lika värde; lagar och regler skrek ut motsatsen. Fler perspektiv behövde lyftas.
Förutsättningar till att jaga, fiska eller bara vara i skogar och på fjäll är ojämlik. Statliga markers nyttjanderätt har privatiserats utan insyn. Möjligheten att nyttja eller bygga en stuga i fjällvärlden, på den egna privatägda mark, värderas utifrån vilken grupp jag tillhör. Det är fel. Alla borde ha samma förutsättningar i vårt land.
Alla kan inte bedriva rennäring, precis som att alla inte kan bli advokater. Men alla borde ha samma förutsättningar.
Det väsentliga är att kväner, samers och andra minoriteters kulturer får förutsättningar att bedrivas. Ursprunget på kulturutövaren borde vara oväsentligt. Möjligheten att uttöva kultur efter statens allt för lyckade försök till utrensning av språk-, slöjd- och renskötselkultur borde vara det viktiga. Inte vem kulturutövaren är.
Idag fördelas fundamentala rättigheter till mark- och vatten till de som har resurser i form av renar, där mest renar ger mandat över statliga marker i samebyar. Majoriteten samer har inte samma förutsättningar. Inte ens samebymedlemmar har samma förutsättningar bedriva renskötsel, nu år 2026. Förutsättningarna skiljer på ett orimligt sätt mellan familjer.
Det är inte renägare eller samebymedlemmar ensamt som kan lösa problemet. Alla i samebyföreningarna vill inte heller önskar ha dagens särlagsstiftning, men de har en enorm beroendeställning. Systemet skapar konflikter och tystnadskultur.
Från 1900-talets början började staten förbjuda majoritetsbefolkningen som var kväner, lantalaiset, samer, och lappar att ta del av renskötselrätten. Man kan inte idag ge bort människors renar, precis lika lite som man kan ta någons hund. Det är komplext att ändra då människor äger renar, men vi behöver ändra riktningen för framtiden. Det går.
I nutid så sorteras renägare ut beroende på resurser och släktskap, mer än på duglighet och engagemang i rennäringen. Nyttjanderätt, älgjakt, fiske, byggrätt ska inte särlagstiftas utifrån etnicitet eller grupptillhörighet som idag. Vi alla behöver ha samma förutsättningar.
Jag avser att arbeta med detta under kommande utredningar rörande mark- och vattenrättigheter.