Kategori: Okategoriserade

Det jag alltid har fått höra är att Kiruna är en framtidsstad. Barnens utbildning och fritidsmöjligheter är en viktig del av det. Sedan beskedet att ytterligare 6000 kirunabor behöver flytta så har jag känt att framtiden liksom vill glida Kiruna ur händerna.

När jag pratade med mina partikollegor i kultur och utbildningsnämnden så hade de ett tydligt budskap. Kiruna förändras och vi behöver investera i framtiden. Fritidsmöjligheter har försvunnit, uterinkarna håller låg kvalitet, föreningar saknar förutsättningar. Det finns för få mötesplatser för unga.

När vi talades vid så lyfte vi bland annat att rusta upp uterinkar, skapa fler lekytor samt mötesplatser och utveckla trivsamma miljöer för familjer. Det handlar inte mest om brist på resurser – utan om prioriteringar.

Vi vill också stärka skolan. Varje barn ska få möjlighet att lära utifrån sina förutsättningar. Detta i en trygg och lugn miljö. För att lyckas krävs bra lärare, god arbetsmiljö och långsiktig planering för skolor och lokaler under stadsflytten.

Målet är en skola där varje elev får rätt stöd och möjligheter, både elever och personal känner trygghet och trivsel. Utbildningen håller hög kvalitet även under förändringen

Detta är ingen lyx – det är vårt ansvar. Framtiden byggs inte bara med nya hus, utan genom att investera i barnen och ungdomarna som ska leva här. Kiruna har alla möjligheter att fortsätta vara en framtidsstad.

Vi tror på Kiruna.

Familjer i hela Kiruna kommun ska känna framtidstro och trygghet.

Det måste finnas meningsfulla aktiviteter och mötesplatser för både barn, unga och äldre – även under de kommande tio åren av samhällsomvandling.

Idag slår ovissheten hårt mot familjer och vårt viktiga föreningsliv. Därför vill vi skapa långsiktiga lösningar istället för tillfälliga nödlösningar. Vi behöver färre moduler och provisoriska lokaler för skolor och föreningar.

Föreningslivet ska få rätt förutsättningar att utvecklas, växa och fortsätta vara en trygg samlingspunkt i samhället.

Vi tror på ett Kiruna där familjer kan planera sin framtid – med hopp, gemenskap och trygghet.

Kommunstyrelsen 2024-10-28 behandlade ett tillägg för översiktsplanen gällande rennäringen som kommunledningen biföll och skickade ut på remiss. KD, ja hela oppositionen motsatte sig att bifalla tillägget till översiktsplan. KD var förvånade över att kommunledningen biföll översiktsplanens innehåll.

Översiktsplanen har en central roll i kommunernas arbete att formulera strategier för en långsiktigt hållbar utveckling. Den används av kommuner för att planera och styra markanvändning, infrastruktur, bostadsbyggande och samhällsutveckling även för privat mark.

Kommunledningens inställning i översiktsplanen är enligt följande citat:

”Ökad mänsklig närvaro, bebyggelse samt utbyggnad av infrastruktur ger stor negativ påverkan på rennäringen.” (SIDA 28)

Rennäringen ”beskriver vidare att det idag inte finns något ytterligare utrymme för några inskränkningar i flyttningsvägarna förbi Kiruna.” (SIDA 31)

Kommunledningen har bifallit följande för att minska ner bebyggelseutvecklingen:

6 punkter minskar ner bebyggelseutvecklingen i Kiruna och byarna i närområdet. (SIDA 36)

9 punkter minskar ner bebyggelseutvecklingen i Svappavaara- och Vittangiområdet. (SIDA 42)

5 punkter minskar ner bebyggelsen i Karesuando- och Sopperoområdet. (SIDA 43)

Kommunledningen bifaller följande ställningstaganden (SIDA 46):

”ny fritidshusbebyggelse ska i möjligaste mån tillkomma i direkt anslutning till befintlig fritidshusbebyggelse.”

Inom strategiska områden för rennäring ska fritidshusbebyggelse bara uppföras om ingen ny infrastruktur tillkommer såsom väg, bro, vatten- och avloppsledningar.”

Översiktsplanens tillägg för rennäringen borde åtminstone visa var i kommunen det ska ske en bebyggelseutveckling, men så är det inte.

Vi värnar till kommunens alla invånare, ge remissvar till kommunledningens översiktsplan och påverka. Detaljplaner och bygglov beslutas och överklagas utifrån översiktsplanen. Översiktsplanen är ett mäktigt politiskt dokument för kommunens utveckling på kommunal mark och än mer för privata markägare.

Vem som helst kan ge remissvar, gör det, underlagen finns på följande länk eller så använder ni QR-koden:

Jag vill hellre fria än fälla entreprenörer och exploatörer.

Våra lokala entreprenörer bygger välstånd för vår kommun. Kiruna kommun är på plats 279 av 290 kommuner i företagsrankingen. Det är ett allvarligt.

När jag träffat företagare har de berättat att kommunledningen är en del av problemet. Hur kan det vara så att resultaten ständigt är i botten?

En lokal företagaren lyfte till mig hur besvärligt det är att ha en kommunledning så långt åt vänster. När man som företag vill utveckla så finns det ingen som verkligt driver företagarnas intressen.

Kommunledningen arbetar inte direkt med en offensiv översiktsplan som öppnar för exploatering och tillväxt. Med samelistans, vänsterns och FI:S hjälp tog kommunledningen fram ett destruktivt tillägg till översiktsplanen. De ville förbjuda exploatering och utbyggnad av infrastruktur. Till och med LKAB gick i taket.

Kommunledningen motarbetade Copperstones försök att bygga tillfälliga entreprenörsmoduler på sitt industriområde. KD var tydliga från start; låt Copperstone bygga.

Regeringen och EU har visat med hela handen att man prioriterar Talgas gruva i Vittangi. Ändå så vägrade kommunen göra detaljplanen. Talga uppfyllde lagstiftningen. Resultatet var väntat. Då gör länsstyrelsen jobbet, på kommunens bekostnad.

Det räckte inte att kommunen ställde sig negativa till Talga. Kommunen ville aktivistiskt, obstruera trots att det mest kostar för kommunen. All fokus som läggs på att sabotera för gruvföretag tar tid från kratta manegen för våra engagerade entreprenörer. Näringslivsrankingen från plats 279 av 290 speglar tyvärr sanningen.

Jag vill hellre fria än fälla våra exploatörer och entreprenörer.

När jag var ungdom så började jag mer förstå hur lagar och regler värderade människor olika utifrån etnicitet. Senare förstod jag att det var ner på grupp- och familjetillhörighet som rättigheter fördelades som aktier i en låst marknad tillsatt av staten.

En opolitisk vän ringde och frågade om det inte var dags att ta tag i orättvisorna. Samhället viskade ut allas lika värde; lagar och regler skrek ut motsatsen. Fler perspektiv behövde lyftas.

Förutsättningar till att jaga, fiska eller bara vara i skogar och på fjäll är ojämlik. Statliga markers nyttjanderätt har privatiserats utan insyn. Möjligheten att nyttja eller bygga en stuga i fjällvärlden, på den egna privatägda mark, värderas utifrån vilken grupp jag tillhör. Det är fel. Alla borde ha samma förutsättningar i vårt land.

Alla kan inte bedriva rennäring, precis som att alla inte kan bli advokater. Men alla borde ha samma förutsättningar.

Det väsentliga är att kväner, samers och andra minoriteters kulturer får förutsättningar att bedrivas. Ursprunget på kulturutövaren borde vara oväsentligt. Möjligheten att uttöva kultur efter statens allt för lyckade försök till utrensning av språk-, slöjd- och renskötselkultur borde vara det viktiga. Inte vem kulturutövaren är.

Idag fördelas fundamentala rättigheter till mark- och vatten till de som har resurser i form av renar, där mest renar ger mandat över statliga marker i samebyar. Majoriteten samer har inte samma förutsättningar. Inte ens samebymedlemmar har samma förutsättningar bedriva renskötsel, nu år 2026. Förutsättningarna skiljer på ett orimligt sätt mellan familjer.

Det är inte renägare eller samebymedlemmar ensamt som kan lösa problemet.  Alla i samebyföreningarna vill inte heller önskar ha dagens särlagsstiftning, men de har en enorm beroendeställning. Systemet skapar konflikter och tystnadskultur.

Från 1900-talets början började staten förbjuda majoritetsbefolkningen som var kväner, lantalaiset, samer, och lappar att ta del av renskötselrätten. Man kan inte idag ge bort människors renar, precis lika lite som man kan ta någons hund. Det är komplext att ändra då människor äger renar, men vi behöver ändra riktningen för framtiden. Det går.

I nutid så sorteras renägare ut beroende på resurser och släktskap, mer än på duglighet och engagemang i rennäringen. Nyttjanderätt, älgjakt, fiske, byggrätt ska inte särlagstiftas utifrån etnicitet eller grupptillhörighet som idag. Vi alla behöver ha samma förutsättningar.

Jag avser att arbeta med detta under kommande utredningar rörande mark- och vattenrättigheter.

Vi värderar frihet olika. För mig är friheten grundläggande.

När det blev klart från vår minister Andreas Carlson sa att man kommer få bygga upp till 50 kvadratmeter utanför detaljplan, då blev jag glad, äntligen. Nu slipper man att göra anmälan för attefallshus, mer frihet. Sen ansvarar man själv att läsa på vad som gäller för lagar och regler.

Även när Socialdemokraterna lokalt lyfte att byarna skulle få en egen investeringsbudget så kände jag mig positiv. Äntligen skulle fokus och självbestämmande kunna ges åt byarna. Det är något jag och min vän Terje skrev som tanke från KD innan förra valet, tänk vad bra.

Men vad har egentligen hänt under mandatperioden? Kommunledningen biföll ett tillägg till översiktsplanen gällande rennäringen som skulle förhindra all exploatering av infrastruktur och vägar på landsbygden. Kommunledningen ändrade sig efter påtryckningar kring översiktsplanen, vilket var bra. Kommunledningen har diskuterat en avvecklingsplan för byarna, men vart är löftet för byarna så de kan satsa på sin egen utveckling?

Än finns tid kvar för kommunledningen att visa att man menar allvar med landsbygdspolitiken, gör det.

Landsbygden behöver frihetsreformer som stärkt äganderätt, ökad näringsfrihet, utökade möjligheter för jakt- och fiske. Att bo på landsbygd handlar i hög grad om att äga och bruka mark. Äganderätt är en frihetsfråga: rätten att fritt få disponera sin egendom. Skogsägarnas makt över sin egen mark behöver öka. I det här fallet är hela Kiruna kommun att se som landsbygd.

Självklart borde byarna i vår kommun få en egen investeringsbudget, som de själva rår över. Det hade kunnat vara ett första steg för oss som tror på landsbygdens utveckling. Med mer frihet skulle landsbygden kunna blomma ut, eller vad tror du?

Jukkasjärvi är en by som fostrat Kirunas största entreprenörer, från ishotell till åkerier.

Skoledningen förklarade på senaste kommunfullmäktige att Jukkasjärvi skola är knökfull. Byn växer fortsättningsvis och kommunen behöver se det som positivt. Inte som idag genom att bara föreslå nerdragningar i skolverksamheten. Jukkasjärvi växer inte främst genom entreprenörsbostäder, utan med skattebetalare för Kiruna Kommun. Jukkasjärvi är en motor i Kirunas tillväxt.

Jukkasjärvi har även ett starkt civilsamhälle. När Talma sameby ville förvalta och äga nyttjanderätten utanför tätorten i byn på privat och statlig mark, då stod civilsamhället i Jukkasjärvi upp. När skolan hotas minska ner, stod civilsamhället starkt. Jukkasborna står upp för byn med allt vad det innebär,

När Jukkasbor bett om någon extra busstur för barnen får de inte medhåll av kommunledningen. Socialdemokraterna lovade att utöka kollektivtrafiken i byarna inför valet 2022. Var det löftet inget värt?

Kommunledningen beslutade däremot om batteribussar för 1 miljon extra per år. Alltså bara batteribussar i lokaltrafiken. Jukkasborna som haft 50 minusgrader på vintern, kan antas vara något oförstående till kommunledningens prioriteringar på batteribussar. Hur många bussturer får man för 1 miljon kronor? Får det bättre miljöeffekt med en extra buss istället för ett lämmeltåg av bilar mot Kiruna, när bussen inte ens går?

Kommunen har även sålt tomter i Jukkasjärvi till LKAB. Människor som berörs av gruvdeformationerna i stan flyttas till Jukkasjärvi, vilket i grunden är positivt. Skolan i byn kommer ytterligare utmanas. Idag har Jukkasjärvi upp till årskurs 5. Kommunledningen föreslår att ta bort två årskurser.

Är det inte dags att återgälda Jukkasjärviborna? Kirunas mest växande by behöver få en större välförtjänt skola. En skola behövs som klarar befolkningsutvecklingen som LKAB:s samhällsdeformationer medför gällande Jukkasjärvi. Eller åtminstone en positivare plan, hur har man tänkt?

Åtminstone borde kommunen ordna fler bussturer.

Jukkasjärvi bär delar av samhällsomvandlingens konsekvenser, men vad får man tillbaka? Batteribussar?

Vi tror på Jukkasjärvis utveckling och en busstur extra borde inte vara för mycket utlovat?