Vi värderar frihet olika. För mig är friheten grundläggande.
När det blev klart från vår minister Andreas Carlson sa att man kommer få bygga upp till 50 kvadratmeter utanför detaljplan, då blev jag glad, äntligen. Nu slipper man att göra anmälan för attefallshus, mer frihet. Sen ansvarar man själv att läsa på vad som gäller för lagar och regler.
Även när Socialdemokraterna lokalt lyfte att byarna skulle få en egen investeringsbudget så kände jag mig positiv. Äntligen skulle fokus och självbestämmande kunna ges åt byarna. Det är något jag och min vän Terje skrev som tanke från KD innan förra valet, tänk vad bra.
Men vad har egentligen hänt under mandatperioden? Kommunledningen biföll ett tillägg till översiktsplanen gällande rennäringen som skulle förhindra all exploatering av infrastruktur och vägar på landsbygden. Kommunledningen ändrade sig efter påtryckningar kring översiktsplanen, vilket var bra. Kommunledningen har diskuterat en avvecklingsplan för byarna, men vart är löftet för byarna så de kan satsa på sin egen utveckling?
Än finns tid kvar för kommunledningen att visa att man menar allvar med landsbygdspolitiken, gör det.
Landsbygden behöver frihetsreformer som stärkt äganderätt, ökad näringsfrihet, utökade möjligheter för jakt- och fiske. Att bo på landsbygd handlar i hög grad om att äga och bruka mark. Äganderätt är en frihetsfråga: rätten att fritt få disponera sin egendom. Skogsägarnas makt över sin egen mark behöver öka. I det här fallet är hela Kiruna kommun att se som landsbygd.
Självklart borde byarna i vår kommun få en egen investeringsbudget, som de själva rår över. Det hade kunnat vara ett första steg för oss som tror på landsbygdens utveckling. Med mer frihet skulle landsbygden kunna blomma ut, eller vad tror du?